När jag kom hem från jobbet* idag väntade mitt tepaket från Adagio Teas på mig vid dörren. Nice! En trevlig överraskning var att de hade skickat med ett extra téprov med min order. Lite sug var det att just den sorten hade jag beställt i vilket fall som helst, men ändå. Om jag skriver recensioner på alla tésorter jag beställde får jag $0.50 rabatt per sort vid nästa köp. They know how to pull you in. (På tal om det så har jag $5.00-presentkort att dela ut till den som vill ha.)

Jag har bara provat White Peach så här långt. Det är gott, men inte riktigt lika lätt och fruktigt som jag hade föreställt mig. Får nog experimentera lite med vattentemperaturer och dragningstider och sånt.

Cinnamon luktar alldeles gudomligt underbart. Blir nog det jag provar härnäst.

Med i paketet var också min IngenuiTea. Den är snygg och hyfsat praktisk, men att den passar till vilken kopp/mugg som helst är bara ljug. LJUG, säger jag.

Nu tänkte jag att jag skulle gräva fram femton favoritböcker (på engelska) ur bokhyllan och göra en citatquiz av det hela. Pris** till den som får flest poäng. Det postas dock inte i den här bloggen när det väl beger sig, utan i bokbloggen.

*Som för övrigt var helt galet stressigt. Jag hann inte ut pÃ¥ tiorast förrän kvart i tolv. Hetsade i mig ett par välbehövda mackor (hann inte med frukost innan jag gick dit) dÃ¥ innan det var dags att dra tillbaka ut pÃ¥ slagfältet. Seriöst, apotek är stressigt värre. Jag LOL-ar fortfarande Ã¥t en gammal klasskompis kommentar ang. mitt yrkesval—“Ã¥h, jag har ocksÃ¥ funderat lite smÃ¥tt pÃ¥ typ receptarie eller bibliotekare. SÃ¥nt där lugnt jobb där inget händer vore mysigt.” Jo, visst. Lycka till, liksom.

**Presentkort på $20.00 från Amazon.com eller £10.00 från Amazon.co.uk, hade jag tänkt. Fast hjälp vad dollarn är låg nu, så kanske lite mer ändå.

Jag vaknade med nackspärr. Roligare saker kan jag tänka mig.

När jag var liten brukade jag ha nackspärr rätt ofta, samma sak med en kompis till mig. VÃ¥r lärare pÃ¥ lÃ¥gstadiet trodde aldrig pÃ¥ det, “eftersom barn inte kan fÃ¥ nackspärr”, eller nÃ¥got Ã¥t det hÃ¥llet. Nu pÃ¥ senare tid har jag läst mig till att barn faktiskt fÃ¥r nackspärr betydligt oftare än vuxna. Bara en sak till att vara irriterad pÃ¥ den här läraren för, med andra ord.

Jag vet att det är femton år sen, minst, men jag har fortfarande vissa hang-ups med den här läraren. Nackspärrsgrejen är en av dem, men det är inte den enda.

En gÃ¥ng höll vi pÃ¥ att lära oss principen med rim (mÃ¥ste varit i ettan) och blev ombedda att komma pÃ¥ ord som rimmade med ‘hatt’ (eller om det nu var ‘katt’. Same difference), varpÃ¥ jag räckte upp handen och sa ‘watt’. “Nej, din idiot,” sa läraren (I may be paraphrasing here), “vi uttalar det ‘vatt’, men det stavas ‘varit’ och rimmar alltsÃ¥ inte pÃ¥ hatt.” Det var helt omöjligt att förklara att jag aldrig i livet skulle uttala varit som ‘vatt’ och att jag menade watt, som har med electricitet att göra.

En annan gång pratade vi om dinosaurier och då sa jag att det hade funnits dinosaurier i Skåne (för det har det), men nej, då var jag en okunnig liten idiot igen. Fast just den saken har jag fått upprättelse för, eftersom jag hittade en tidningsartikel som berättade om just det och den tog jag med till skolan. Pwn on them, liksom. (Jag var nog ingen särskilt likable unge.)

En tredje sak, som kanske stör mig mest, var en gÃ¥ng när vi precis hade kommit in frÃ¥n en rast och satt oss i klassrummet. En kompis hade nÃ¥got som hon ville säga till mig, men jag sa att hon fick ta det senare eftersom jag inte ville prata i klassrummet där vi skulle vara tysta. Vad tror ni händer? Läraren goes “Saddam, gÃ¥ ut i korridoren och stanna där tills du lär dig att du ska vara tyst när du är i klassrummet.”

Usch, det säger nog inte bra saker om mig att jag fortfarande är helt upphängd på det här och kan bli förbannad på grund av det, fifteen years on (and more).

Nu tänker jag se om en massa Who-avsnitt. Doktorn är win, särskilt i sin tionde upplaga. Jag tror jag är kär osv.

• Pistagenötter är inte nötter pÃ¥ riktigt och kan självantända om man förvarar stora mängder av dem pÃ¥ samma ställe.
• Amerikanska militären utvecklade ett projekt vari de använde fladdermöss för att antända fiendens städer. Fladdermössen hade pÃ¥ sig smÃ¥ västar med napalm i och skickades ut fram emot gryningen, sÃ¥ att de, när det blev ljust, tog skydd i mörka vrÃ¥er i husen. Tanken var att de skulle användas mot japanerna, men det kom aldrig sÃ¥ lÃ¥ngt eftersom planen gick i baklÃ¥s när den testades. Y’see, efter att amerikanerna hade släppt ut de smÃ¥ liven i öknen vände vinden, och istället för att söka sig till en övergiven trästad mitt i öknen och explodera där, tog de sig tillbaka till armébasen och brände ner hela skiten.
• PÃ¥ liknande sätt tänkte sig ryska militären att de skulle använda sig av bombhundar. De stackars hundarna fick gÃ¥ hungriga lÃ¥nga tider och blev sedan matade under stridsvagnar, sÃ¥ att de skulle lära sig att associera stridsvagnar med mat. När de sedan sprang under fiendens stridsvagnar utlöstes detonatorn pÃ¥ bomben och BANG! Det var bara det att när det här testades i strid, sÃ¥ kände hundarna bara igen de ryska stridsvagnarna och sprang och sprängde dem istället för fiendens. Go them!
• Alan Davies är vegetarian.
• H C Andersen var gay, vegetarian, hade torgskräck och talade fem sprÃ¥k flytande. När han dog begravdes han i samma grav som en mycket nära vän som han hade varit totalförälskad i. Och vännens fru. Which was fine and all, tills vännens efterlevande familj tyckte att det var well weird att ha tre personer pÃ¥ samma gravplats och flyttade H C Andersen nÃ¥gon annanstans (inte helt pÃ¥ egen hand, kan man hoppas).
• Den fula ankungen handlar om homosexualitet.
• Stephen Fry is made of win. Fast det visste jag, strictly speaking, redan.

Det har med andra ord blivit kopiösa mängder QI även idag. Jag hade tänkt baka cupcakes, men jag insÃ¥g att jag inte hade strössel och sÃ¥dant hemma, och what’s the point then? SÃ¥ det fÃ¥r vänta tills efter löning istället, vilket inte gör sÃ¥ mycket. Jag är ledig hyfsat mycket nästa vecka ocksÃ¥, nämligen.

Päronkräm kokade jag däremot, så jag kan lägga en bedrift till min lista över saker jag uppnått idag. Vilket säkerligen egentligen är rätt patetiskt, but who cares? Den var i alla fall god och passade ypperligt till ett avsnitt eller två av QI.

Hepp.