Nähä, kanske man skulle ta och faktiskt skriva ett inlägg nu. Tycker det kan räcka med att ha planerat att göra det i nästan en hel vecka innan man tar tag i det… Särskilt som planeringen mest har legat pÃ¥ “jag vill skriva”-planet, snarare än “jag vill skriva om just det här”-stadiet. Meh.

Hur som, sen sist har det hänt en del. Jag lärde mig aldrig riktigt att säga nej. Eller, jag försökte, men ingen lyssnade ju, sÃ¥ dÃ¥ blev det sjukskrivning till slut. Var heltidssjukskriven i drygt tvÃ¥ mÃ¥nader och nu är jag tillbaka uppe pÃ¥ halvtid. BlÃ¥vägrar att vara pÃ¥ “mitt” apotek, eftersom det var där allt gick käpprätt Ã¥t helvete, sÃ¥ har mest varit pÃ¥ systerapoteket sen jag kom tillbaka i början pÃ¥ juli. Tyvärr tvingar min chef mig att vara pÃ¥ hemmaplan dÃ¥ och dÃ¥ för att täcka upp vissa luncher, sÃ¥ jag började se mig om efter nytt jobb för ganska exakt en mÃ¥nad sen.

Eftersom jag aldrig i hela mitt liv skrivit en jobbansökan tidigare var det ganska läskigt, men det gick faktiskt över förväntan! Skickade ut fyra och har varit på två intervjuer vid det här laget. Fler kommer det inte bli, eftersom jag redan blivit erbjuden, och tackat ja till!, ett nytt jobb. I oktober bär det av till storstaden och det ska bli extremt kul! Nytt och spännande och ja, jag ser verkligen fram emot det!

Så småningom går flyttlasset också, men till en början har jag bestämt att jag ska pendla. Visst, det kommer ta en del tid i anspråk, men den kan jag använda till att läsa/plugga språk/vad det vara må, och så kan jag spara ihop till handpenning på en lägenhet under tiden.

Har redan börjat småkolla på lägenheter till salu, men kom snabbt till att det var ganska överväldigande och stressande att klura ut vad som var bra områden att bo på och så vidare, så därav beslutet att låta det vänta ett slag. En stor förändring i taget är väl ungefär vad jag klarar av.

Ärlighet varar längst, heter det ju, och det ligger helt klart något i det. Ibland önskar jag bara att jag kunde ljuga lite mer, lite längre, för mig själv.

Det är som inte samma sak att ljuga för sig själv, som att ljuga för någon annan. Den enda som riskerar att bli ledsen och sårad när sanningen kommer fram är en själv, och det känns det som att jag kan ta, särskilt som det inte är lögnen i sig som ställer till det.

Ja, alltsÃ¥, eller… Jag vaknade till lite idag, tror jag. NÃ¥got var det i alla fall som gjorde att jag insÃ¥g ett par saker, och nu fÃ¥r jag stÃ¥ mitt kast för att jag lyckades blÃ¥ljuga för mig själv tidigare. It’s a bit shit, innit?

Tror det är dags att gå upp lite i styrka med medicineringen. Har legat rätt lågt ett tag nu och när det är körigt på jobbet, som det är för tillfället, blir jag alltid extra känslig för minsta motgång, så då behöver jag extra draghjälp tills det blir lättare igen. För att jag inte ska klappa ihop totalt, alltså. Jag börjar känna mig själv rätt bra numer. Bättre än förut, åtminstone.

Vad annat nytt? Jo, jag har bestämt mig för att lägga av med socker igen. Får se hur länge det varar, men jag ska göra mitt bästa för att det ska fungera. Har även tagit mig i kragen igen vad gäller övrigt kostrelaterat, och det börjar märkas. Kan jag bara få tummen ur och börja springa igen så kommer jag må mycket bättre. Konstigt hur något som är så uppenbart ändock kan vara så förbaskat svårt att faktiskt göra.

Oh well, jag är i alla fall snygg.

Ny jobbvecka, nya tag. Sitter och dricker en kopp té som förmiddagsfika. Efter en och en halv timme sen vi öppnade har jag fyrtiosju registrerade rader och jag statistiknördar mig för fullt. Väntar otÃ¥ligt pÃ¥ att “officiella” siffror gällande vissa grejer frÃ¥n förra veckan ska komma, sÃ¥ att jag kan se om jag pÃ¥verkade sÃ¥ mycket som jag tror att jag gjorde med min kraftansträngning i fredags/lördags.

En kund har redan hunnit säga till mig att jag borde ta det lite lugnt. Pah. Lugnt?! Vad ska det vara bra för? ;) Här finns ingen utbrändhet i bagaget inte… Eller, visst fasen, det finns det ju. Kanske borde lyssna lite pÃ¥ det örat ocksÃ¥, fast skillnaden är ju att dÃ¥ var det inte roligt och det är det nu. Hmm…

Gissa vem som har fått utsättningssymptom på grund av urkass compliance den senaste veckan?

Det var mycket riktigt en kurator jag fick träffa idag. Hon var pytteliten och mycket yngre än jag hade väntat mig. Det gick väl sådär med samtalet idag, delvis på grund av att vi var tvungna att avbryta det rätt tidigt eftersom jag hade en buss att passa, men jag ska dit i nästa vecka igen så det kanske blir bättre då. Hon är den första som frågat mig rakt ut om jag någonsin har haft problem med maten, men annars var det inte så mycket nytt den här gången. Mest upprepning av samma gamla historier som jag varit tvungen att dra för varje ny människa som blivit inblandad i mitt fall (vid det här laget är vi nog uppe i nära tio personer).

Sen for jag till Lund och gick på mitt semiarium. Vi fick tillbaka ordkunskapsproven från förra tillfället och till min förvåning hade jag inte gjort fullt lika katastrofalt ifrån mig som jag misstänkte. Jag fick 18.5 av 20 poäng och därmed klarade jag mig över VG-gränsen. Det var två personer till som gjorde det, tre som fick godkänt och fjorton som fick underkänt. Förlåt, men ja, det bekräftar bara den här känslan jag har av att de flestas engelska ligger på rätt låg nivå. Själv gjorde jag riktigt dåligt ifrån mig, tyckte jag, och det av anledningen att vi inte riktigt hade koll på exakt hur upplägget på de här proven skulle vara, varför det var aningens svårt att plugga på bästa sätt.

I allmänhet tycker jag att det verkar som om just den här läraren har lite svårt för att förklara hur saker och ting ska göras. Jag tror att hon själv tycker att det är så uppenbart att hon ibland (ofta) glömmer att förmedla det självklara till oss studenter, som kanske inte har pluggat på universitet tidigare. Till idag, till exempel, så var jag ju en av fyra personer som skulle läsa upp en dikt och berätta lite om den. Det hela slutade med att jag var den enda som fick göra det, eftersom läraren hade glömt bort att säga att vi skulle mejla in dikterna innan seminariet ägde rum, så att hon kunde trycka upp kopior till alla i gruppen. Att jag ändå gjorde det berodde mer på en lycklig slump än något annat. Hade jag inte varit bland de fyra som skulle redovisa idag är jag inte säker på att jag ens skulle ha uppfattat att allas dikter skulle vara inlämnade tills idag.

Jag tänkte bara säga en sak till innan jag avslutar det här inlägget och det är att medan vi jobbade i diskussionsgrupper nu i eftermiddags så var det en i min grupp som frågade mig hur länge jag hade bott i England. Jag nämner det eftersom jag aldrig överhuvudtaget bott där, men den här personen såg det som helt självklart att jag måste ha bott där (som det lät) ett rätt bra tag, med tanke på min engelska. Det får en väl anse som smickrande!

Sitter här med en kopp vitt apelsinblomste och gottar mig Ã¥t att inte behöva stressa järnet nu pÃ¥ morgonen. Jag ska förvisso iväg idag ocksÃ¥, men jag behöver inte gÃ¥ hemifrÃ¥n förrän om lite drygt en timme och tjugo minuter. Det är trevligt att kunna ta det lite lugnt ibland. Tandvärken har nästan helt gÃ¥tt över och förkylningen hÃ¥ller ocksÃ¥ pÃ¥ att ge med sig — det är ocksÃ¥ trevligt.

Klockan halv elva ska jag vara pÃ¥ Psyk i Ystad; vad jag ska göra där har jag dock ingen aning om. I kallelsen stÃ¥r ingenting om vad personen jag ska träffa pysslar med, varför jag misstänker att hen kommer att vara den samtalskontakt jag ska fÃ¥. Det är inte samma person som jag har fÃ¥tt reda pÃ¥ ska vara spindeln i nätet för min utredning, och de gÃ¥nger jag har fÃ¥tt träffa en psykolog eller psykiater där har det stÃ¥tt utskrivet i kallelsen att de varit just leg. psykolog eller leg. läkare. Eftersom inget sÃ¥dant stÃ¥r utsatt nu utgÃ¥r jag frÃ¥n att det är en “vanlig simpel” kurator jag ska träffa. Vi fÃ¥r se.

Känns inte riktigt som jag har behov av en sÃ¥dan just nu, om jag ska vara ärlig. För tillfället mÃ¥r jag bättre än jag gjort pÃ¥ länge och jag har alltid svÃ¥rt att sätta mig in i mina dÃ¥liga tankemönster när jag inte är precis uppe i dem. Men det är kanske bra — jag mÃ¥ste hinna med bussen till Lund vid halv tolv, annars blir jag sen till ett obligatoriskt litteraturseminarium och det fÃ¥r bara inte hända — och om jag inte har sÃ¥ mycket att säga kan jag kanske fÃ¥ gÃ¥ därifrÃ¥n tidigare. PÃ¥ fyrtio minuter borde väl i alla fall en hel del hinna stötas och blötas?

Raka vägen till Lund sen alltsÃ¥. Till dagens litteraturseminarium har jag valt ut en dikt av A.E. Housman som jag ska läsa upp, samt berätta lite kortfattat om. Har för mig att det var tre personer till som fick i uppdrag att välja ut en dikt till just detta seminarietillfället — ska bli intressant att höra vilka de har valt, och varför.

Sen misstänker jag att vi kommer få ett pop quiz på det vi har läst i boken vi håller på med just nu. Ska läsa om på bussen och göra lite minnesanteckningar, så att det blir lättare för mig att hålla reda på alla namnen som förekommer och lite viktiga händelser. Troligtvis får vi även tillbaka ordkunskapstestet från förra gången, vilket blev en katastrof för min del eftersom jag hade pluggat in korta, bra definitioner/synonymer på engelska, och sen visade det sig att vi skulle svara på svenska. Mina förklaringar blev därför något i längsta laget. Tveksamt om jag får ett VG, vilket jag egentligen hade förhoppningar om, men jag hoppas i alla fall att jag får ett G. Om inte blir jag verkligen besviken på mig själv.

Dags att fixa ordentlig frukost nu och sen gosa lite med katterna innan det är dags att fara iväg.

Sitter här och försöker peta i mig sÃ¥ mÃ¥nga apelsiner som möjligt innan jag mÃ¥ste ta bussen in till Lund. Jag har tandvärk och apelsiner är ungefär det enda jag har lyckats äta pÃ¥ hela helgen. Förhoppningen är att jag ska fÃ¥ i mig tillräckligt nu för att klara mig till lunchtid, dÃ¥ jag har en heeeel smoothie att sätta i mig… Ja, jag vet, det är inga större mängder med energi det blir, direkt, men det är Ã¥tminstone nÃ¥got, sÃ¥ det borde gÃ¥. Har jag klarat mig utan att äta pÃ¥ 48+ timmar förut, sÃ¥ borde det här inte vara nÃ¥gra problem (hej, stört beteende, how are you?).

Som torde vara ganska uppenbart vid det här laget har jag låtit bloggen gå och självdö (först var det problem med internet, sen var det jag som var problemet), men nu tänkte jag ta mig i kragen och försöka återuppliva den. Ett av mina projekt på min 101 in 1001-lista är att blogga på svenska minst två gånger i veckan i tre månader, så det skulle ju blivit av förr eller senare i vilket fall som helst, men jag kände att det var lika bra att försöka sätta igång så snart som möjligt (sen inspirerades jag så klart av att en gammal kursare (hej Frk Niia!) länkade mig till sin blogg i går kväll).

Klockan tickar iväg sÃ¥ sakteliga och det börjar bli dags för mig att runda av det här inlägget nu om jag ska hinna göra mig iordning i tid för att passa bussen vid halv Ã¥tta. Idag har jag en workshop i grammatik (som jag nog normalt sett inte skulle gÃ¥tt pÃ¥, men jag hoppade över föreläsningen pÃ¥ det här avsnittet pÃ¥ grund av en förkylning, sÃ¥ det är nog bäst att gÃ¥) och en i skriftlig sprÃ¥kfärdighet. Till den senare ska vi ha brainstormat fram en uppsatsstruktur, sÃ¥ det fÃ¥r jag nog allt ta och göra pÃ¥ bussen. DÃ¥, eller i pausen mellan de bÃ¥da workshopparna. Jag har samma gamla framförhÃ¥llning som jag alltid haft, med andra ord… Engelskan är Ã¥tminstone miltals lättare än annat jag pluggat pÃ¥ universitetsnivÃ¥ tidigare, sÃ¥ det torde inte vara nÃ¥gra problem (vid tillfälle ska jag skriva mer om det).