Half Man, Half Fish

possibly a 70/30 percent split

Faktiskt aldrig, blev svaret

Det var mycket riktigt en kurator jag fick träffa idag. Hon var pytteliten och mycket yngre än jag hade väntat mig. Det gick väl sådär med samtalet idag, delvis på grund av att vi var tvungna att avbryta det rätt tidigt eftersom jag hade en buss att passa, men jag ska dit i nästa vecka igen så det kanske blir bättre då. Hon är den första som frågat mig rakt ut om jag någonsin har haft problem med maten, men annars var det inte så mycket nytt den här gången. Mest upprepning av samma gamla historier som jag varit tvungen att dra för varje ny människa som blivit inblandad i mitt fall (vid det här laget är vi nog uppe i nära tio personer).

Sen for jag till Lund och gick på mitt semiarium. Vi fick tillbaka ordkunskapsproven från förra tillfället och till min förvåning hade jag inte gjort fullt lika katastrofalt ifrån mig som jag misstänkte. Jag fick 18.5 av 20 poäng och därmed klarade jag mig över VG-gränsen. Det var två personer till som gjorde det, tre som fick godkänt och fjorton som fick underkänt. Förlåt, men ja, det bekräftar bara den här känslan jag har av att de flestas engelska ligger på rätt låg nivå. Själv gjorde jag riktigt dåligt ifrån mig, tyckte jag, och det av anledningen att vi inte riktigt hade koll på exakt hur upplägget på de här proven skulle vara, varför det var aningens svårt att plugga på bästa sätt.

I allmänhet tycker jag att det verkar som om just den här läraren har lite svårt för att förklara hur saker och ting ska göras. Jag tror att hon själv tycker att det är så uppenbart att hon ibland (ofta) glömmer att förmedla det självklara till oss studenter, som kanske inte har pluggat på universitet tidigare. Till idag, till exempel, så var jag ju en av fyra personer som skulle läsa upp en dikt och berätta lite om den. Det hela slutade med att jag var den enda som fick göra det, eftersom läraren hade glömt bort att säga att vi skulle mejla in dikterna innan seminariet ägde rum, så att hon kunde trycka upp kopior till alla i gruppen. Att jag ändå gjorde det berodde mer på en lycklig slump än något annat. Hade jag inte varit bland de fyra som skulle redovisa idag är jag inte säker på att jag ens skulle ha uppfattat att allas dikter skulle vara inlämnade tills idag.

Jag tänkte bara säga en sak till innan jag avslutar det här inlägget och det är att medan vi jobbade i diskussionsgrupper nu i eftermiddags så var det en i min grupp som frågade mig hur länge jag hade bott i England. Jag nämner det eftersom jag aldrig överhuvudtaget bott där, men den här personen såg det som helt självklart att jag måste ha bott där (som det lät) ett rätt bra tag, med tanke på min engelska. Det får en väl anse som smickrande!

posted by Saddam in (o)hälsa,plugg and have Comment (1)

One Response to “Faktiskt aldrig, blev svaret”

  1. Frk Niia says:

    Hej Saddam. Har hittat till din blogg & lämnar ett litet tassavtryck. Du är duktig på mkt inte bara engelska, det har jag märkt under åren i Umeå. =) Kram

Place your comment

Please fill your data and comment below.
Name
Email
Website
Your comment