Idag är det den tjugoandra augusti, vilket innebär att det är exakt ett år sedan jag hämtade hem Frankie (med hjälp av V., ska nämnas). Happy gotcha-day till min lillkisse. =) Visst, hon har vuxit MASSOR sen dess, men hon är fortfarande en av de pyttigaste katter jag någonsin sett.

Snart dags att dra till jobb igen. Suck och stön. ;) Nä, det är faktiskt rätt okej där. Får se hur lugnt det är i dag. Ofta händer det inte så mycket där, eftersom det är ett rätt nyöppnat apotek, vilket just nu passar mig som handen i handsken. Det var ju stress och alldeles för mycket att göra som fick mig på fall, så att det inte är så här är egentligen hur bra som helst! Jag är dock så pass mycket på bättringsvägen att det börjar bli tråkigt och det får jag nog se som ett gott tecken trots allt.

Hoppas att det börjar dyka upp saker i min brevlÃ¥da de kommande dagarna nu. Har beställt en del roliga grejer pÃ¥ nätet och det är alltid spänd förväntan innan de faktiskt dimper ner. Den som väntar pÃ¥ nÃ¥t gott… sägs det ju, men samtidigt vill jag ha’t nu. Omedelbums. Und so weiter. Kanske att nÃ¥got kan komma redan i dag, men jag tror att det är tveksamt.

Oh well, det börjar bli dags att ta sig samman och göra sig redo att möta världen återigen.

Nähä, kanske man skulle ta och faktiskt skriva ett inlägg nu. Tycker det kan räcka med att ha planerat att göra det i nästan en hel vecka innan man tar tag i det… Särskilt som planeringen mest har legat pÃ¥ “jag vill skriva”-planet, snarare än “jag vill skriva om just det här”-stadiet. Meh.

Hur som, sen sist har det hänt en del. Jag lärde mig aldrig riktigt att säga nej. Eller, jag försökte, men ingen lyssnade ju, sÃ¥ dÃ¥ blev det sjukskrivning till slut. Var heltidssjukskriven i drygt tvÃ¥ mÃ¥nader och nu är jag tillbaka uppe pÃ¥ halvtid. BlÃ¥vägrar att vara pÃ¥ “mitt” apotek, eftersom det var där allt gick käpprätt Ã¥t helvete, sÃ¥ har mest varit pÃ¥ systerapoteket sen jag kom tillbaka i början pÃ¥ juli. Tyvärr tvingar min chef mig att vara pÃ¥ hemmaplan dÃ¥ och dÃ¥ för att täcka upp vissa luncher, sÃ¥ jag började se mig om efter nytt jobb för ganska exakt en mÃ¥nad sen.

Eftersom jag aldrig i hela mitt liv skrivit en jobbansökan tidigare var det ganska läskigt, men det gick faktiskt över förväntan! Skickade ut fyra och har varit på två intervjuer vid det här laget. Fler kommer det inte bli, eftersom jag redan blivit erbjuden, och tackat ja till!, ett nytt jobb. I oktober bär det av till storstaden och det ska bli extremt kul! Nytt och spännande och ja, jag ser verkligen fram emot det!

Så småningom går flyttlasset också, men till en början har jag bestämt att jag ska pendla. Visst, det kommer ta en del tid i anspråk, men den kan jag använda till att läsa/plugga språk/vad det vara må, och så kan jag spara ihop till handpenning på en lägenhet under tiden.

Har redan börjat småkolla på lägenheter till salu, men kom snabbt till att det var ganska överväldigande och stressande att klura ut vad som var bra områden att bo på och så vidare, så därav beslutet att låta det vänta ett slag. En stor förändring i taget är väl ungefär vad jag klarar av.

Tänkte jag skulle försöka ta tag i det här med bloggandet igen. Lyckas lär det väl inte göra, men försöka går alltid!

Sitter på bussen på väg till grannkommunen där jag ska rycka in och göra en välgärning på systerapoteket till mitt. De har bara en receptarie där idag och för att hen ska kunna få lunchrast har de kallat in mig. Följden blir väl troligtvis att jag inte får någon riktig lunchrast, bara. Tyvärr. Ska jobba där tills människan varit på lunch, sen hoppa på första bästa buss till mitt hemapotek och rakt in och börja jobba igen. Så finurligt är det uttänkt, nämligen.

Jag borde lära mig att kunna säga nej och inte bara ställa upp varje gång någon frågar. Borde lära mig av dem jag frågar när jag någon gång behöver byta, för det är nästan aldrig att det går. Någon gång har det funkat, det har det, men det är regel, snarare än undantag, att det inte går att lösa.

Måste sluta försöka vara Duktig och alla till lags. Visst, det är bra att vara det också, men det bör finnas en gräns, annars finns risken att en går sönder.

Lördag igen. Veckorna går fort nu för tiden, trots att varje enskild dag mest verkar sega sig fram och aldrig ta slut. Kring sex veckor kvar till semestern nu, om jag inte är helt ute och cyklar. (Och att jag inte har stenkoll är lite smått otroligt, faktiskt. Jag brukar räkna dagar och, när det är nästan dags, timmar. Weird.)

Jobblördag idag, sen stack jag till Malmö och handlade lite. Hade tänkt shoppa upp nÃ¥gra värdecheckar jag hade pÃ¥ H&M, men hittade inte sÃ¥ mycket jag gillade, sÃ¥ det blev bara en av dem som gick Ã¥t. Kom hem med tvÃ¥ linnen (ett svart, ett blÃ¥tt med svart spetskant), ett par shorts (korta, svarta) och en kofta (blÃ¥- och vitrandig, lÃ¥ng). Rätt nöjd ändÃ¥ — alltid trevligt att ha de andra värdecheckarna kvar till ett annat tillfälle istället — och shorts och linnen var jag ute efter i vilket fall som helst. Hoppas vädret hÃ¥ller i sig ett tag till (har varit hur fint som helst idag, om en räknar bort morgonen Ã¥tminstone), för jag känner verkligen för att i princip bo i shorts hela min lediga tid.

Var även på jakt efter en ordentlig väska/box att ha all min makeup och borstar och sånt i (min samling har växt exponentiellt på senare tid), men det bidde inget av det. Har sett att de haft sånt på Åhléns förut, så jag hade gott hopp om att jag skulle hitta något behändigt där, men icke! Inte en endaste ordentlig väska hade de; bara en massa tråkiga necessärer och annat trist jag inte ville ha. Blä. Jag får söka vidare, helt enkelt!

Hittade en hel massa roliga nagellack, däremot. Dels köpte jag en ny flaska av en av mina favoritfärger som började ta slut/torka in, dels en hel massa nytt. Fick bland annat tag pÃ¥ en stor flaska vardera av bas- och topplack frÃ¥n OPI till priset av en! Kändes som lite av ett kap — är ju ändÃ¥ sÃ¥nt som gÃ¥r Ã¥t mest.

Har upptäckt att det är väldigt trevligt med nagellack, nämligen. Kunder kommenterar hela tiden vad jag har för färg för tillfället (särskilt stammisarna. Vissa av dem har till och med favoriter) och det är helt otroligt vilken blandning på folk det är som kommenterar! Unga som gamla, kvinnor som män. (Däremot är det nästan bara män som kommenterar vilken färg på läpparna jag har, haha. Då mestadels äldre herrar, dessutom. Kanske för att jag tycker om retrorött och att det minner om gamla dagar? Ingen aning, men lite kul är det!)

Skulle ju så klart helst fått tag på en rätt mörkgrön nyans också, men jag hittade ingen bra. Eller, jo, det gjorde jag, men när jag såg den hade jag glömt varför jag ville få tag på den och tyckte just då att det inte var så viktigt. Fail. Måste alltså fixa det snart, helst innan elfte juni när fotbolls-VM drar igång. Det förstår ju nämligen vem som helst att de dagar Portugal spelar tänker jag måla naglarna som Portugals flagga. Kanske inte precis in i minsta lilla detalj, men åtminstone en grovskiss. Måste ju visa till vilket lag jag gett bort mitt hjärta! xD

Bara knappa tre veckor till VM-start, förresten. Eeee! Mitt hjärta bultar redan lite snabbare än vanligt. Fotboll är så sanslöst kul! Lite besviken är jag ju klart på att min semester inte sammanfaller med VM helt och fullt. Sista dryga VM-veckan har jag ledigt, men i gruppspelet jobbar jag fortfarande. Hoppas det inte innebär att jag missar alltför många matcher. Om jag inte har helt fel ligger Sydafrika på samma tid som Sverige.

Okej, fan, fan, FAN! Kollade precis upp det där och som det ser ut kommer jag missa alla Portugals gruppspelsmatcher, utom den sista. Det är inte rättvist! Särskilt som det inte är säkert att TV ens kommer sända den matchen i en kanal jag har. När det var EM sist var Portugal klara för kvart när sista gruppspelsmatchen sändes, så trots att det var sagt att den skulle sändas i TV4, ändrades TV-tablån så den andra matchen i samma grupp sändes i stället. Jäkla sätt. Pfah.

Ny jobbvecka, nya tag. Sitter och dricker en kopp té som förmiddagsfika. Efter en och en halv timme sen vi öppnade har jag fyrtiosju registrerade rader och jag statistiknördar mig för fullt. Väntar otÃ¥ligt pÃ¥ att “officiella” siffror gällande vissa grejer frÃ¥n förra veckan ska komma, sÃ¥ att jag kan se om jag pÃ¥verkade sÃ¥ mycket som jag tror att jag gjorde med min kraftansträngning i fredags/lördags.

En kund har redan hunnit säga till mig att jag borde ta det lite lugnt. Pah. Lugnt?! Vad ska det vara bra för? ;) Här finns ingen utbrändhet i bagaget inte… Eller, visst fasen, det finns det ju. Kanske borde lyssna lite pÃ¥ det örat ocksÃ¥, fast skillnaden är ju att dÃ¥ var det inte roligt och det är det nu. Hmm…

Ja, det där med att börja blogga igen fungerade väl sådär. Eller inte alls, om en ska vara helt ärlig (och det är ju bra att vara det). Jag gör ett nytt försök nu och förlåt mig min optimism, men jag tror faktiskt att det kan tänkas gå vägen den här gången. Varför? Jo, för att jag installerat en WordPressapp på Herman* och då alltså i princip alltid har ett lättillgängligt bloggverktyg med mig, varhelst jag går.

Det har inte hänt så mycket på sistone, eller så har det det. Det hela beror lite på hur en ser på saker och ting. Till exempel kan nämnas att jag var i Stockholm förra helgen och hälsade på en, förvisso ny men, väldigt kär vän. Sen i tisdags var jag på ett stort company do och blev fasligt hjärntvättad, så nu är jag läskigt pepp på jobbet ser ni. Statistiknörden i mig har upplevt något av en renässans och jag har stenkoll på vad jag gör under dagarna. Lite läskigt och lite kul. Får se hur länge det håller i sig.

Har även, helt impulsartat, anmält mig till tre distanskurser på halvfart i Kalmar, så förutsatt att allt går vägen (att jag kommer in och att jag kan åka på Kalmarträffarna) kommer jag fördjupa mig på lite olika sjukdomstillstånd och dess behandlingar nu till hösten. Jag är riktigt, riktigt pepp. Vill utvecklas och förkovra mig! Vill bli ständigt bättre och så vidare. Ambitionen är att bli en fasligt kickass receptarie. Ortens bästa, allra minst!

Det är lite konstigt. Jag har aldrig haft särdeles hög ambitionsnivå, men nu är det som om något i mig exploderat helt plötsligt. Kanske för att jag i mitt stilla sinne är rätt övertygad av att de andra på jobbet tycker att jag är lite av en slacker och mest flyter med och inte anstränger mig nåt väldeliga. Säkert the boss är det jag tror tycker så. Vet inte hur pass det kan tänkas stämma, men ger det mig motivationen att förkovra mig, spelar det kanske ingen större roll om det faktiskt är med verkligheten överensstämmande.

*Herman är min iPhone.

Blä för jobb. Det är åtminstone bara två dagar kvar före semestern nu, och förhoppningsvis kommer de inte vara helt crazy stressiga. Veckan så här långt har faktiskt varit ganska lugn. Otroligt, faktiskt. Gårdagen var visserligen mer jobb än de första två dagarna, men vid det laget hade jag vilat upp mig en aning så det gick rätt bra ändå. Watch everything explode today, typ.

I kväll ska vi på restaurang efter jobbet. N. slutar i slutet av juni, så vi ska tacka av henne nu. Egentligen vet jag inte riktigt om jag orkar, men en kan ju inte vara tråkig hela tiden.

Nu är det bara en vecka kvar till semestern, men den veckan kommer att gå så långsamt så det finns inte. En normal vecka brukar jag ha en ledig för- eller eftermiddag, men icke så denna gång. Varför det blev så just nu vet jag inte, men jag antar att någon där uppe (som gjort schemat, alltså) tycker att vila kan jag göra senare.

Jag ser inte fram emot veckan, men antagligen kommer jag ut hel och hållen på andra sidan av den, även om gårdagskvällen tyder på motsatsen (jag råkade läsa en blogg där det sades mindre positiva saker om företaget jag jobbar på och folk som är anställda där, och även om det inte var specifikt min arbetsplats och folk där, så reagerade jag med hysteri och tårsprut. Mycket för att jag redan är sönderstressad och har dålig självkänsla, och då hjälpte det inte att läsa det där). Jag tror att jag är på väg in i en sån där bad patch. Vissa tankemönster som jag inte har haft på drygt ett år har i alla fall kommit tillbaka och lever loppan inne i huvudet mitt.

Aaaanyway, that’s as the case may be. I gÃ¥r kväll var det Eurovision, vilket inte var särdeles kul (jag kollade ungefär tvÃ¥ minuter, slog över till BBC Prime, upptäckte att de hade Bleak House-maraton och kollade ett och ett halvt avsnitt, sen tog grÃ¥thysterin över och jag kunde inte koncentrera mig pÃ¥ nÃ¥gonting alls). Eftersom det innebar att det inte visades nÃ¥got nytt Who den här veckan bestämde jag mig för att läsa The Feast of the Drowned istället. Den var helt okej, och innehöll precis rätt dos av Ten och Rose.

Jag skrev ett kort inlägg i morse, men nu när jag höll på att experimentera med Flickr lyckades jag självklart ta bort det. Smart, Saddam, smart.

Hur som helst sÃ¥ gick det ut pÃ¥ att det snöade rejält i natt, och att jag därför misstänkte att det kunde bli lugnt pÃ¥ jobbet. Det blev det ocksÃ¥—när vi väl kom in. Det är nämligen sÃ¥ att det finns en grind som man mÃ¥ste lÃ¥sa upp när man öppnar pÃ¥ lördagsmornar (inga andra dagar, eftersom de smÃ¥ brevbärarna, som delar grind med oss, är i farten tidigt, tidigt pÃ¥ vardagar) och idag tvärvägrade nyckeln till lÃ¥set att lÃ¥ta sig vridas om. Jag stod och kämpade med det där jäkla lÃ¥set i säkert tio minuter innan G. dök upp, och sen kämpade vi tillsammans i nästan tio minuter till.

Nåväl, vi kom in till slut (just som vi ringt och väckt R. för att se om hn kunde komma och hjälpa till). Två gånger förut har jag haft problem att komma in, men då har det varit att jag varit tankspridd och a) inte vetat att jag behövde nyckel till grinden, eller b) vetat att jag behövde nyckel, men totalt glömt bort det. Jag säger då det.

Det var lugnt i alla fall, och det var trevligt. Lugnaste dagen jag jobbat någonsin, skulle jag tro. Fick en massa gjort som jag aldrig hinner med annars, eftersom det i princip alltid är galet mycket och galet stressigt bara med kunderna. Och nu är jag ledig till tisdag eftermiddag.

Hade tänkt läsa Brott och straff nu när jag är ledig en hel del, men jag är inte pÃ¥ läshumör. (Det är HEMSKT att inte vara pÃ¥ läshumör. Jag gillar’t inte.) Planen för de kommande dagarna involverar därför istället Ashes to Ashes (varför plÃ¥gar jag mig egentligen? Life on Mars var minst sju gÃ¥nger bättre. Misstänker att anledningen stavas Gene Hunt…), Torchwood och ännu mer QI, och pÃ¥ mÃ¥ndag ska jag fara in till Lund och gÃ¥ pÃ¥ bio med bror min. Morgan PÃ¥lsson – Världsreporter har vi sagt.