Mobilen är, mot alla odds, fortfarande vid liv. Det är jag också.

I lördags var jag på Ikea tillsammans med hela familjen. Jag köpte nya bokhyllor och lite annat smått och gott. Efter Ikea for vi till farfar och fikade, så det var för sent att spika ihop bokhyllor när vi väl kom tillbaka till lägenheten. Det gjorde vi dock igår, och sen höll jag på att flytta böcker hit och dit en bra stund. Men nu är det hyfsat som jag vill ha det. (Före-bild till vänster, efter-bild till höger.)

Mamma och Albin for härifrÃ¥n igÃ¥r, men pappa stannade i natt ocksÃ¥, och sen Ã¥kte han till farfar igen i morse. Först hann vi dock med en rejäl biltur pÃ¥ Österlen—mest Fyledalen, men även lite smÃ¥orter. Österlen är fint!

När han åkt sov jag ett tag och sen bakade jag cupcakes. De blev rätt bra för att vara mitt första försök.

Jag är bäst. Verkligen, verkligen världsbäst.

Jag tappade precis mobilen i badkaret, som var fullt med vatten. Jag tänker låta mobilen torka till innan jag testar om den fortfarande fungerar eller ej, men jag kan väl inte direkt påstå att jag har några högre förväntningar på den.

Min nya mobil, som jag beställde förrförrförra gången jag tappade den här i golvet så att jag tvivlade på att den skulle överleva många sekunder till, har fortfarande inte kommit och beräknat leveransdatum är inte förrän den sjunde april. Det är inte så farligt om jag inte kommer att kunna ringa folk (eller bli uppringd). Det är värre om det inte går att skicka/ta emot SMS och det absolut värsta är att min väckarklocka, om nu telefonen bestämmer sig för att lägga av, är puts väck. Får se hur det fungerar med väckningen på stereon, jag brukar kunna sova igenom den rätt lätt. Får skippa öronproppar nu det närmaste, antar jag.

Det blev ingen vidare promenad i Lund igår. Det snöade och blåste alldeles för mycket för att det skulle vara det minsta lilla trevligt ute. Istället gick vi till Mormors och fikade, vilket var betydligt trevligare.

Vi pratade om katter, Robin Hobb, ex-jobb och lite annat smått och gott, och sen gick vi till bion. Morgan Pålsson-filmen var helt okej och riktigt rolig på sina ställen. Betydligt mer actionpackad än vad jag hade väntat mig, så det var lite av en överraskning.

Nu på morgonen var jag på möte på jobbet, så jag var tvungen att stiga upp i tid att vara där till åtta, men sedan fick jag gå hem igen ett tag, eftersom jag egentligen inte ska börja förrän kvart över ett. Hade egentligen föredragit att vara helledig fram tills dess, but oh well. Solen sken (och skiner fortfarande), så det var riktigt fint ute när jag gick dit och hem. Hittills i år har det inte varit snö och sol samtidigt någon gång, utan bara tråkigt grått och slaskigt, så det var rätt trevligt att få uppleva det innan våren kommer helt och hållet. Fast jag hade, om jag ska vara ärligt, räknat ut vintern redan. Trodde då rakt inte att det skulle komma så mycket snö nu, när hela vintern hittills har varit varm och geggig, snarare än kall och vit.

Nä, nu ska jag bestämma mig för om jag ska försöka sova ett tag innan jag mÃ¥ste tillbaka till jobbet, eller om jag ska försöka hinna med ett avsnitt av Monty Python’s Flying Circus istället. QI har jag helt klarat av vid det här laget, sÃ¥ nu Ã¥terstÃ¥r där bara att vänta pÃ¥ nästa säsong. Misstänker att den börjar till hösten nÃ¥gon gÃ¥ng.

Om en liten stund ska jag ta bussen in till Lund. Albin och jag ska gå och se Morgan Pålsson på bio.

Eftersom bussen kommer till Lund ett par timmar innan det blir dags att ta sig till biografen har vi tänkt att vi ska strosa runt i Lund ett tag först. Vi får se om det blir botaniska trädgården eller ett av kvarteren med funkishus. Jag har inte riktigt koll på om det ligger snö i Lund eller inte, men om det gör det är det kanske inte så jättekul i botaniska.

På bussen tänker jag i alla fall läsa Stephen Frys Making History. Det var längesen sist och med all QI jag satt i mig på sistone har jag fått en enorm lust att läsa något av Stephen Fry igen. Visserligen har jag också Moab is My Washpot, som jag inte läst förut, men jag tror ändå att det får bli Making History. Jag har varit på rätt dåligt läshumör den senaste veckan, så en gammal favorit är nog my best bet för tillfället.

Avslutningsvis, en video med allas vår Morgan Pålsson för att sätta stämningen för resten av dagen.

• Pistagenötter är inte nötter pÃ¥ riktigt och kan självantända om man förvarar stora mängder av dem pÃ¥ samma ställe.
• Amerikanska militären utvecklade ett projekt vari de använde fladdermöss för att antända fiendens städer. Fladdermössen hade pÃ¥ sig smÃ¥ västar med napalm i och skickades ut fram emot gryningen, sÃ¥ att de, när det blev ljust, tog skydd i mörka vrÃ¥er i husen. Tanken var att de skulle användas mot japanerna, men det kom aldrig sÃ¥ lÃ¥ngt eftersom planen gick i baklÃ¥s när den testades. Y’see, efter att amerikanerna hade släppt ut de smÃ¥ liven i öknen vände vinden, och istället för att söka sig till en övergiven trästad mitt i öknen och explodera där, tog de sig tillbaka till armébasen och brände ner hela skiten.
• PÃ¥ liknande sätt tänkte sig ryska militären att de skulle använda sig av bombhundar. De stackars hundarna fick gÃ¥ hungriga lÃ¥nga tider och blev sedan matade under stridsvagnar, sÃ¥ att de skulle lära sig att associera stridsvagnar med mat. När de sedan sprang under fiendens stridsvagnar utlöstes detonatorn pÃ¥ bomben och BANG! Det var bara det att när det här testades i strid, sÃ¥ kände hundarna bara igen de ryska stridsvagnarna och sprang och sprängde dem istället för fiendens. Go them!
• Alan Davies är vegetarian.
• H C Andersen var gay, vegetarian, hade torgskräck och talade fem sprÃ¥k flytande. När han dog begravdes han i samma grav som en mycket nära vän som han hade varit totalförälskad i. Och vännens fru. Which was fine and all, tills vännens efterlevande familj tyckte att det var well weird att ha tre personer pÃ¥ samma gravplats och flyttade H C Andersen nÃ¥gon annanstans (inte helt pÃ¥ egen hand, kan man hoppas).
• Den fula ankungen handlar om homosexualitet.
• Stephen Fry is made of win. Fast det visste jag, strictly speaking, redan.

Det har med andra ord blivit kopiösa mängder QI även idag. Jag hade tänkt baka cupcakes, men jag insÃ¥g att jag inte hade strössel och sÃ¥dant hemma, och what’s the point then? SÃ¥ det fÃ¥r vänta tills efter löning istället, vilket inte gör sÃ¥ mycket. Jag är ledig hyfsat mycket nästa vecka ocksÃ¥, nämligen.

Päronkräm kokade jag däremot, så jag kan lägga en bedrift till min lista över saker jag uppnått idag. Vilket säkerligen egentligen är rätt patetiskt, but who cares? Den var i alla fall god och passade ypperligt till ett avsnitt eller två av QI.

Hepp.

Nu har jag sett senaste avsnittet av Ashes to Ashes och det fick mig att vilja gråta. Hela serien får mig att vilja gråta. Något avsnitt här och där har varit hyfsat (1.04 och 1.05), men på det stora hela är det usch och blä. Egentligen borde jag sluta titta helt och hållet, men jag kan inte. Vill se mer av Gene Hunt, ju. Och Ray och Chris. Alex kunde jag dock vara utan. Hela hon är jobbig, särskilt när hon springer runt och skriker hysteriskt, vilket hon gör i stort sett hela tiden. Do not want.

Torchwood, Ã¥ andra sidan… Ianto har verkligen vuxit den här säsongen. Förut var han mest lite smÃ¥irriterande och totalemo, nu är han snarky som fÃ¥ och helt underbar. Go, Ianto, go!

Jag kan inte lÃ¥ta bli det här—jag mÃ¥ste inkludera en videosnutt frÃ¥n senaste Torchwood-avsnittet. Allas bakgrundshistorier berättades och det förvÃ¥nar säkert ingen när jag säger att jag var mest förtjust i Iantos (Jacks var dock ocksÃ¥ väldigt bra. Jag diggade särskilt old skool-Torchwood).

Här är sista biten av Iantos historia. (Plus del ett och två, ifall någon skulle känna sig manad.)

Jag skrev ett kort inlägg i morse, men nu när jag höll på att experimentera med Flickr lyckades jag självklart ta bort det. Smart, Saddam, smart.

Hur som helst sÃ¥ gick det ut pÃ¥ att det snöade rejält i natt, och att jag därför misstänkte att det kunde bli lugnt pÃ¥ jobbet. Det blev det ocksÃ¥—när vi väl kom in. Det är nämligen sÃ¥ att det finns en grind som man mÃ¥ste lÃ¥sa upp när man öppnar pÃ¥ lördagsmornar (inga andra dagar, eftersom de smÃ¥ brevbärarna, som delar grind med oss, är i farten tidigt, tidigt pÃ¥ vardagar) och idag tvärvägrade nyckeln till lÃ¥set att lÃ¥ta sig vridas om. Jag stod och kämpade med det där jäkla lÃ¥set i säkert tio minuter innan G. dök upp, och sen kämpade vi tillsammans i nästan tio minuter till.

Nåväl, vi kom in till slut (just som vi ringt och väckt R. för att se om hn kunde komma och hjälpa till). Två gånger förut har jag haft problem att komma in, men då har det varit att jag varit tankspridd och a) inte vetat att jag behövde nyckel till grinden, eller b) vetat att jag behövde nyckel, men totalt glömt bort det. Jag säger då det.

Det var lugnt i alla fall, och det var trevligt. Lugnaste dagen jag jobbat någonsin, skulle jag tro. Fick en massa gjort som jag aldrig hinner med annars, eftersom det i princip alltid är galet mycket och galet stressigt bara med kunderna. Och nu är jag ledig till tisdag eftermiddag.

Hade tänkt läsa Brott och straff nu när jag är ledig en hel del, men jag är inte pÃ¥ läshumör. (Det är HEMSKT att inte vara pÃ¥ läshumör. Jag gillar’t inte.) Planen för de kommande dagarna involverar därför istället Ashes to Ashes (varför plÃ¥gar jag mig egentligen? Life on Mars var minst sju gÃ¥nger bättre. Misstänker att anledningen stavas Gene Hunt…), Torchwood och ännu mer QI, och pÃ¥ mÃ¥ndag ska jag fara in till Lund och gÃ¥ pÃ¥ bio med bror min. Morgan PÃ¥lsson – Världsreporter har vi sagt.

Eller kanske inte riktigt fullt så illa, men många gånger har jag börjat och sedan inte fortsatt. Att blogga på svenska, alltså.

Idag har jag varit ledig, eftersom det är långfredag. Jag har mest häckat framför datorn och pillat med min bilddagbok, men det resultatet att jag nu är a) trött och b) mör i händerna efter allt musklickande. Sug. Jag har även druckit kopiösa mängder té och pratat med folk.

Igår var det skärtorsdag och farmor dog. Det var mindre kul, faktiskt. Hon dog visst i sömnen och alla klyschor om att det var det bästa sättet att dö på och hon fick i alla fall ett långt och rikt liv osv., osv. stämmer säkert. Jag är åtminstone inte lika ledsen som jag var förra året när mormor dog. Självklart får jag dåligt samvete för det. Win. Inte!

QI har jag kollat en massa på också. Det är Stephen Frys eminenta frågesportsprogram. Jag ska börja på säsong två nu näst (jag har kollat från säsong fem och bakåt, så det är alltså nästsista säsongen för min del).

Jonathan Ross var med i ett avsnitt och han var helt fantastisk. Ayu ska skicka mig ett avsnitt av hans program med både John Barrowman och The Mighty Boosh som gäster.

För närvarande fÃ¥r jag dock nöja mig med att se om Ross i QI. Det hela finns pÃ¥ Youtube, y’see.

Det får räcka för ikväll. Jag ska jobba imorgon (visserligen bara fyra och en halv timme, men ändå) och jag är så trött att jag håller på att kollapsa på tangentbordet. Inte världens bästa idé kanske, så to bed it is!