Tänkte jag skulle försöka ta tag i det här med bloggandet igen. Lyckas lär det väl inte göra, men försöka går alltid!

Sitter på bussen på väg till grannkommunen där jag ska rycka in och göra en välgärning på systerapoteket till mitt. De har bara en receptarie där idag och för att hen ska kunna få lunchrast har de kallat in mig. Följden blir väl troligtvis att jag inte får någon riktig lunchrast, bara. Tyvärr. Ska jobba där tills människan varit på lunch, sen hoppa på första bästa buss till mitt hemapotek och rakt in och börja jobba igen. Så finurligt är det uttänkt, nämligen.

Jag borde lära mig att kunna säga nej och inte bara ställa upp varje gång någon frågar. Borde lära mig av dem jag frågar när jag någon gång behöver byta, för det är nästan aldrig att det går. Någon gång har det funkat, det har det, men det är regel, snarare än undantag, att det inte går att lösa.

Måste sluta försöka vara Duktig och alla till lags. Visst, det är bra att vara det också, men det bör finnas en gräns, annars finns risken att en går sönder.