Half Man, Half Fish

Nu har jag sett senaste avsnittet av Ashes to Ashes och det fick mig att vilja gråta. Hela serien får mig att vilja gråta. Något avsnitt här och där har varit hyfsat (1.04 och 1.05), men på det stora hela är det usch och blä. Egentligen borde jag sluta titta helt och hållet, men jag kan inte. Vill se mer av Gene Hunt, ju. Och Ray och Chris. Alex kunde jag dock vara utan. Hela hon är jobbig, särskilt när hon springer runt och skriker hysteriskt, vilket hon gör i stort sett hela tiden. Do not want.

Torchwood, Ã¥ andra sidan… Ianto har verkligen vuxit den här säsongen. Förut var han mest lite smÃ¥irriterande och totalemo, nu är han snarky som fÃ¥ och helt underbar. Go, Ianto, go!

Jag kan inte lÃ¥ta bli det här—jag mÃ¥ste inkludera en videosnutt frÃ¥n senaste Torchwood-avsnittet. Allas bakgrundshistorier berättades och det förvÃ¥nar säkert ingen när jag säger att jag var mest förtjust i Iantos (Jacks var dock ocksÃ¥ väldigt bra. Jag diggade särskilt old skool-Torchwood).

Här är sista biten av Iantos historia. (Plus del ett och två, ifall någon skulle känna sig manad.)

Jag skrev ett kort inlägg i morse, men nu när jag höll på att experimentera med Flickr lyckades jag självklart ta bort det. Smart, Saddam, smart.

Hur som helst sÃ¥ gick det ut pÃ¥ att det snöade rejält i natt, och att jag därför misstänkte att det kunde bli lugnt pÃ¥ jobbet. Det blev det ocksÃ¥—när vi väl kom in. Det är nämligen sÃ¥ att det finns en grind som man mÃ¥ste lÃ¥sa upp när man öppnar pÃ¥ lördagsmornar (inga andra dagar, eftersom de smÃ¥ brevbärarna, som delar grind med oss, är i farten tidigt, tidigt pÃ¥ vardagar) och idag tvärvägrade nyckeln till lÃ¥set att lÃ¥ta sig vridas om. Jag stod och kämpade med det där jäkla lÃ¥set i säkert tio minuter innan G. dök upp, och sen kämpade vi tillsammans i nästan tio minuter till.

Nåväl, vi kom in till slut (just som vi ringt och väckt R. för att se om hn kunde komma och hjälpa till). Två gånger förut har jag haft problem att komma in, men då har det varit att jag varit tankspridd och a) inte vetat att jag behövde nyckel till grinden, eller b) vetat att jag behövde nyckel, men totalt glömt bort det. Jag säger då det.

Det var lugnt i alla fall, och det var trevligt. Lugnaste dagen jag jobbat någonsin, skulle jag tro. Fick en massa gjort som jag aldrig hinner med annars, eftersom det i princip alltid är galet mycket och galet stressigt bara med kunderna. Och nu är jag ledig till tisdag eftermiddag.

Hade tänkt läsa Brott och straff nu när jag är ledig en hel del, men jag är inte pÃ¥ läshumör. (Det är HEMSKT att inte vara pÃ¥ läshumör. Jag gillar’t inte.) Planen för de kommande dagarna involverar därför istället Ashes to Ashes (varför plÃ¥gar jag mig egentligen? Life on Mars var minst sju gÃ¥nger bättre. Misstänker att anledningen stavas Gene Hunt…), Torchwood och ännu mer QI, och pÃ¥ mÃ¥ndag ska jag fara in till Lund och gÃ¥ pÃ¥ bio med bror min. Morgan PÃ¥lsson – Världsreporter har vi sagt.

Eller kanske inte riktigt fullt så illa, men många gånger har jag börjat och sedan inte fortsatt. Att blogga på svenska, alltså.

Idag har jag varit ledig, eftersom det är långfredag. Jag har mest häckat framför datorn och pillat med min bilddagbok, men det resultatet att jag nu är a) trött och b) mör i händerna efter allt musklickande. Sug. Jag har även druckit kopiösa mängder té och pratat med folk.

Igår var det skärtorsdag och farmor dog. Det var mindre kul, faktiskt. Hon dog visst i sömnen och alla klyschor om att det var det bästa sättet att dö på och hon fick i alla fall ett långt och rikt liv osv., osv. stämmer säkert. Jag är åtminstone inte lika ledsen som jag var förra året när mormor dog. Självklart får jag dåligt samvete för det. Win. Inte!

QI har jag kollat en massa på också. Det är Stephen Frys eminenta frågesportsprogram. Jag ska börja på säsong två nu näst (jag har kollat från säsong fem och bakåt, så det är alltså nästsista säsongen för min del).

Jonathan Ross var med i ett avsnitt och han var helt fantastisk. Ayu ska skicka mig ett avsnitt av hans program med både John Barrowman och The Mighty Boosh som gäster.

För närvarande fÃ¥r jag dock nöja mig med att se om Ross i QI. Det hela finns pÃ¥ Youtube, y’see.

Det får räcka för ikväll. Jag ska jobba imorgon (visserligen bara fyra och en halv timme, men ändå) och jag är så trött att jag håller på att kollapsa på tangentbordet. Inte världens bästa idé kanske, så to bed it is!