Half Man, Half Fish

Nu har jag deklarerat för första gången. Via internet, så att skatteåterbäringen kommer i lagom tid till Londonresan (förhoppningsvis).

Jag har redan spammat den här på flera ställen, men ibland bara måste man:

När jag ändå håller på kan jag lika gärna slänga med en bild på Noel Fielding också. Det är aldrig aldrig fel*.

All hail the fancy ladymen! (Jag funderar på att eventuellt klippa mig som Noel, men jag tror att det är A Bad Idea, eftersom jag inte har hans sideburns. Som förvisso inte syns så där överdrivet ofta, men en vet att de finns där.)

*Visserligen kommer det säkert göra att layouten kollapsar så smått, men det är smällar en får ta.

När jag kom hem från jobbet* idag väntade mitt tepaket från Adagio Teas på mig vid dörren. Nice! En trevlig överraskning var att de hade skickat med ett extra téprov med min order. Lite sug var det att just den sorten hade jag beställt i vilket fall som helst, men ändå. Om jag skriver recensioner på alla tésorter jag beställde får jag $0.50 rabatt per sort vid nästa köp. They know how to pull you in. (På tal om det så har jag $5.00-presentkort att dela ut till den som vill ha.)

Jag har bara provat White Peach så här långt. Det är gott, men inte riktigt lika lätt och fruktigt som jag hade föreställt mig. Får nog experimentera lite med vattentemperaturer och dragningstider och sånt.

Cinnamon luktar alldeles gudomligt underbart. Blir nog det jag provar härnäst.

Med i paketet var också min IngenuiTea. Den är snygg och hyfsat praktisk, men att den passar till vilken kopp/mugg som helst är bara ljug. LJUG, säger jag.

Nu tänkte jag att jag skulle gräva fram femton favoritböcker (på engelska) ur bokhyllan och göra en citatquiz av det hela. Pris** till den som får flest poäng. Det postas dock inte i den här bloggen när det väl beger sig, utan i bokbloggen.

*Som för övrigt var helt galet stressigt. Jag hann inte ut pÃ¥ tiorast förrän kvart i tolv. Hetsade i mig ett par välbehövda mackor (hann inte med frukost innan jag gick dit) dÃ¥ innan det var dags att dra tillbaka ut pÃ¥ slagfältet. Seriöst, apotek är stressigt värre. Jag LOL-ar fortfarande Ã¥t en gammal klasskompis kommentar ang. mitt yrkesval—“Ã¥h, jag har ocksÃ¥ funderat lite smÃ¥tt pÃ¥ typ receptarie eller bibliotekare. SÃ¥nt där lugnt jobb där inget händer vore mysigt.” Jo, visst. Lycka till, liksom.

**Presentkort på $20.00 från Amazon.com eller £10.00 från Amazon.co.uk, hade jag tänkt. Fast hjälp vad dollarn är låg nu, så kanske lite mer ändå.

Idag har jag sett om gamla avsnitt av Doctor Who. Jag blev så frestad igår efter att ha sett det allra nyaste avsnittet (vilket för övrigt var helt underbart).

Doomsday tog precis slut och som vanligt är jag helt förstörd. Stackars Ten. Stackars, stackars Ten. Woe.

In other news hittade jag en bild av min gymnasie-crush där han är iklädd grå cardigan och slips. Den ger mig public school boy-vibbar och det är Inte Bra. Hårmässigt var han dock mycket bättre förr.

Jag vaknade med nackspärr. Roligare saker kan jag tänka mig.

När jag var liten brukade jag ha nackspärr rätt ofta, samma sak med en kompis till mig. VÃ¥r lärare pÃ¥ lÃ¥gstadiet trodde aldrig pÃ¥ det, “eftersom barn inte kan fÃ¥ nackspärr”, eller nÃ¥got Ã¥t det hÃ¥llet. Nu pÃ¥ senare tid har jag läst mig till att barn faktiskt fÃ¥r nackspärr betydligt oftare än vuxna. Bara en sak till att vara irriterad pÃ¥ den här läraren för, med andra ord.

Jag vet att det är femton år sen, minst, men jag har fortfarande vissa hang-ups med den här läraren. Nackspärrsgrejen är en av dem, men det är inte den enda.

En gÃ¥ng höll vi pÃ¥ att lära oss principen med rim (mÃ¥ste varit i ettan) och blev ombedda att komma pÃ¥ ord som rimmade med ‘hatt’ (eller om det nu var ‘katt’. Same difference), varpÃ¥ jag räckte upp handen och sa ‘watt’. “Nej, din idiot,” sa läraren (I may be paraphrasing here), “vi uttalar det ‘vatt’, men det stavas ‘varit’ och rimmar alltsÃ¥ inte pÃ¥ hatt.” Det var helt omöjligt att förklara att jag aldrig i livet skulle uttala varit som ‘vatt’ och att jag menade watt, som har med electricitet att göra.

En annan gång pratade vi om dinosaurier och då sa jag att det hade funnits dinosaurier i Skåne (för det har det), men nej, då var jag en okunnig liten idiot igen. Fast just den saken har jag fått upprättelse för, eftersom jag hittade en tidningsartikel som berättade om just det och den tog jag med till skolan. Pwn on them, liksom. (Jag var nog ingen särskilt likable unge.)

En tredje sak, som kanske stör mig mest, var en gÃ¥ng när vi precis hade kommit in frÃ¥n en rast och satt oss i klassrummet. En kompis hade nÃ¥got som hon ville säga till mig, men jag sa att hon fick ta det senare eftersom jag inte ville prata i klassrummet där vi skulle vara tysta. Vad tror ni händer? Läraren goes “Saddam, gÃ¥ ut i korridoren och stanna där tills du lär dig att du ska vara tyst när du är i klassrummet.”

Usch, det säger nog inte bra saker om mig att jag fortfarande är helt upphängd på det här och kan bli förbannad på grund av det, fifteen years on (and more).

Nu tänker jag se om en massa Who-avsnitt. Doktorn är win, särskilt i sin tionde upplaga. Jag tror jag är kär osv.

Mobilen är, mot alla odds, fortfarande vid liv. Det är jag också.

I lördags var jag på Ikea tillsammans med hela familjen. Jag köpte nya bokhyllor och lite annat smått och gott. Efter Ikea for vi till farfar och fikade, så det var för sent att spika ihop bokhyllor när vi väl kom tillbaka till lägenheten. Det gjorde vi dock igår, och sen höll jag på att flytta böcker hit och dit en bra stund. Men nu är det hyfsat som jag vill ha det. (Före-bild till vänster, efter-bild till höger.)

Mamma och Albin for härifrÃ¥n igÃ¥r, men pappa stannade i natt ocksÃ¥, och sen Ã¥kte han till farfar igen i morse. Först hann vi dock med en rejäl biltur pÃ¥ Österlen—mest Fyledalen, men även lite smÃ¥orter. Österlen är fint!

När han åkt sov jag ett tag och sen bakade jag cupcakes. De blev rätt bra för att vara mitt första försök.

Jag är bäst. Verkligen, verkligen världsbäst.

Jag tappade precis mobilen i badkaret, som var fullt med vatten. Jag tänker låta mobilen torka till innan jag testar om den fortfarande fungerar eller ej, men jag kan väl inte direkt påstå att jag har några högre förväntningar på den.

Min nya mobil, som jag beställde förrförrförra gången jag tappade den här i golvet så att jag tvivlade på att den skulle överleva många sekunder till, har fortfarande inte kommit och beräknat leveransdatum är inte förrän den sjunde april. Det är inte så farligt om jag inte kommer att kunna ringa folk (eller bli uppringd). Det är värre om det inte går att skicka/ta emot SMS och det absolut värsta är att min väckarklocka, om nu telefonen bestämmer sig för att lägga av, är puts väck. Får se hur det fungerar med väckningen på stereon, jag brukar kunna sova igenom den rätt lätt. Får skippa öronproppar nu det närmaste, antar jag.

Det blev ingen vidare promenad i Lund igår. Det snöade och blåste alldeles för mycket för att det skulle vara det minsta lilla trevligt ute. Istället gick vi till Mormors och fikade, vilket var betydligt trevligare.

Vi pratade om katter, Robin Hobb, ex-jobb och lite annat smått och gott, och sen gick vi till bion. Morgan Pålsson-filmen var helt okej och riktigt rolig på sina ställen. Betydligt mer actionpackad än vad jag hade väntat mig, så det var lite av en överraskning.

Nu på morgonen var jag på möte på jobbet, så jag var tvungen att stiga upp i tid att vara där till åtta, men sedan fick jag gå hem igen ett tag, eftersom jag egentligen inte ska börja förrän kvart över ett. Hade egentligen föredragit att vara helledig fram tills dess, but oh well. Solen sken (och skiner fortfarande), så det var riktigt fint ute när jag gick dit och hem. Hittills i år har det inte varit snö och sol samtidigt någon gång, utan bara tråkigt grått och slaskigt, så det var rätt trevligt att få uppleva det innan våren kommer helt och hållet. Fast jag hade, om jag ska vara ärligt, räknat ut vintern redan. Trodde då rakt inte att det skulle komma så mycket snö nu, när hela vintern hittills har varit varm och geggig, snarare än kall och vit.

Nä, nu ska jag bestämma mig för om jag ska försöka sova ett tag innan jag mÃ¥ste tillbaka till jobbet, eller om jag ska försöka hinna med ett avsnitt av Monty Python’s Flying Circus istället. QI har jag helt klarat av vid det här laget, sÃ¥ nu Ã¥terstÃ¥r där bara att vänta pÃ¥ nästa säsong. Misstänker att den börjar till hösten nÃ¥gon gÃ¥ng.

Om en liten stund ska jag ta bussen in till Lund. Albin och jag ska gå och se Morgan Pålsson på bio.

Eftersom bussen kommer till Lund ett par timmar innan det blir dags att ta sig till biografen har vi tänkt att vi ska strosa runt i Lund ett tag först. Vi får se om det blir botaniska trädgården eller ett av kvarteren med funkishus. Jag har inte riktigt koll på om det ligger snö i Lund eller inte, men om det gör det är det kanske inte så jättekul i botaniska.

På bussen tänker jag i alla fall läsa Stephen Frys Making History. Det var längesen sist och med all QI jag satt i mig på sistone har jag fått en enorm lust att läsa något av Stephen Fry igen. Visserligen har jag också Moab is My Washpot, som jag inte läst förut, men jag tror ändå att det får bli Making History. Jag har varit på rätt dåligt läshumör den senaste veckan, så en gammal favorit är nog my best bet för tillfället.

Avslutningsvis, en video med allas vår Morgan Pålsson för att sätta stämningen för resten av dagen.

• Pistagenötter är inte nötter pÃ¥ riktigt och kan självantända om man förvarar stora mängder av dem pÃ¥ samma ställe.
• Amerikanska militären utvecklade ett projekt vari de använde fladdermöss för att antända fiendens städer. Fladdermössen hade pÃ¥ sig smÃ¥ västar med napalm i och skickades ut fram emot gryningen, sÃ¥ att de, när det blev ljust, tog skydd i mörka vrÃ¥er i husen. Tanken var att de skulle användas mot japanerna, men det kom aldrig sÃ¥ lÃ¥ngt eftersom planen gick i baklÃ¥s när den testades. Y’see, efter att amerikanerna hade släppt ut de smÃ¥ liven i öknen vände vinden, och istället för att söka sig till en övergiven trästad mitt i öknen och explodera där, tog de sig tillbaka till armébasen och brände ner hela skiten.
• PÃ¥ liknande sätt tänkte sig ryska militären att de skulle använda sig av bombhundar. De stackars hundarna fick gÃ¥ hungriga lÃ¥nga tider och blev sedan matade under stridsvagnar, sÃ¥ att de skulle lära sig att associera stridsvagnar med mat. När de sedan sprang under fiendens stridsvagnar utlöstes detonatorn pÃ¥ bomben och BANG! Det var bara det att när det här testades i strid, sÃ¥ kände hundarna bara igen de ryska stridsvagnarna och sprang och sprängde dem istället för fiendens. Go them!
• Alan Davies är vegetarian.
• H C Andersen var gay, vegetarian, hade torgskräck och talade fem sprÃ¥k flytande. När han dog begravdes han i samma grav som en mycket nära vän som han hade varit totalförälskad i. Och vännens fru. Which was fine and all, tills vännens efterlevande familj tyckte att det var well weird att ha tre personer pÃ¥ samma gravplats och flyttade H C Andersen nÃ¥gon annanstans (inte helt pÃ¥ egen hand, kan man hoppas).
• Den fula ankungen handlar om homosexualitet.
• Stephen Fry is made of win. Fast det visste jag, strictly speaking, redan.

Det har med andra ord blivit kopiösa mängder QI även idag. Jag hade tänkt baka cupcakes, men jag insÃ¥g att jag inte hade strössel och sÃ¥dant hemma, och what’s the point then? SÃ¥ det fÃ¥r vänta tills efter löning istället, vilket inte gör sÃ¥ mycket. Jag är ledig hyfsat mycket nästa vecka ocksÃ¥, nämligen.

Päronkräm kokade jag däremot, så jag kan lägga en bedrift till min lista över saker jag uppnått idag. Vilket säkerligen egentligen är rätt patetiskt, but who cares? Den var i alla fall god och passade ypperligt till ett avsnitt eller två av QI.

Hepp.