Half Man, Half Fish

possibly a 70/30 percent split

Why hello there

My friend Sarah recently started a blog and has been pretty diligent about updating it often. This has inspired me to a) get serious about my blogging again, and b) get back to blogging in English. I’m not planning on abandoning Swedish entirely — I believe I shall make a go of this whole multilingual blogging malarkey. I do have French in my repertoire* too, you know.

Of course, as usual when I sit down to write an entry, I find myself with no idea what to write about. I have a million ideas swarming around my head all the time — except when the time comes to actually put them down in words. Isn’t that just typical?

I’m toying with the idea of posting little anecdotes and stories from the world of pharmacy, but I don’t know if there’d be actual interest in that. I mean, how much do they give to people who don’t work in pharmacy? A lot of things are probably such that people can relate to them as long as they have any sort of experience with customer services or the medical professions, but a lot probably will just read like complete pharm geekery, so I’m torn.**

Not to mention the whole confidentiality issue. I mean, I always gender swap and change people’s ages and all that, so you wouldn’t be able to recognise any one individual, but still.

And I just remembered one of the things I wanted to write about: I’m getting my first tattoo tomorrow! I’m already pretty damn sure it won’t be my last, but I probably shouldn’t proclaim that too loudly until I’ve actually booked in sitting number two. ;) Tomorrow, I’m getting a swallow inked on my wrist. The original plan was to have one on my neck, but no respectable artist will do that, so wrist it is instead. I want a pair, one on each wrist, but I’m starting slow with just the one.

I’m ridiculously excited about it all and starting to get just a wee bit nervous too now. Obviously, I’m expecting pain, and I have a feeling maybe the wrist isn’t the best place to start with, because there’s nerves and bone and stuff not too far below the surface, but I think I can handle it! I mean, I have two piercings*** already and I was fine with the pain then. Obviously not the same thing, but I’ve always found that if I’m expecting the pain, I can deal with it. Whereas if I get the tiniest little papercut or stub my toe, I will cry and complain like a baby. ;)

*See what I did there?
**Holy run-on sentence, Batman!
***And I used to self-harm. Shhh.

posted by Saddam in allt och inget,på mig and have No Comments

Häpp!

Idag är det den tjugoandra augusti, vilket innebär att det är exakt ett år sedan jag hämtade hem Frankie (med hjälp av V., ska nämnas). Happy gotcha-day till min lillkisse. =) Visst, hon har vuxit MASSOR sen dess, men hon är fortfarande en av de pyttigaste katter jag någonsin sett.

Snart dags att dra till jobb igen. Suck och stön. ;) Nä, det är faktiskt rätt okej där. Får se hur lugnt det är i dag. Ofta händer det inte så mycket där, eftersom det är ett rätt nyöppnat apotek, vilket just nu passar mig som handen i handsken. Det var ju stress och alldeles för mycket att göra som fick mig på fall, så att det inte är så här är egentligen hur bra som helst! Jag är dock så pass mycket på bättringsvägen att det börjar bli tråkigt och det får jag nog se som ett gott tecken trots allt.

Hoppas att det börjar dyka upp saker i min brevlÃ¥da de kommande dagarna nu. Har beställt en del roliga grejer pÃ¥ nätet och det är alltid spänd förväntan innan de faktiskt dimper ner. Den som väntar pÃ¥ nÃ¥t gott… sägs det ju, men samtidigt vill jag ha’t nu. Omedelbums. Und so weiter. Kanske att nÃ¥got kan komma redan i dag, men jag tror att det är tveksamt.

Oh well, det börjar bli dags att ta sig samman och göra sig redo att möta världen återigen.

posted by Saddam in jobbtjôt,kissarna and have No Comments

Happenings

Nähä, kanske man skulle ta och faktiskt skriva ett inlägg nu. Tycker det kan räcka med att ha planerat att göra det i nästan en hel vecka innan man tar tag i det… Särskilt som planeringen mest har legat pÃ¥ “jag vill skriva”-planet, snarare än “jag vill skriva om just det här”-stadiet. Meh.

Hur som, sen sist har det hänt en del. Jag lärde mig aldrig riktigt att säga nej. Eller, jag försökte, men ingen lyssnade ju, sÃ¥ dÃ¥ blev det sjukskrivning till slut. Var heltidssjukskriven i drygt tvÃ¥ mÃ¥nader och nu är jag tillbaka uppe pÃ¥ halvtid. BlÃ¥vägrar att vara pÃ¥ “mitt” apotek, eftersom det var där allt gick käpprätt Ã¥t helvete, sÃ¥ har mest varit pÃ¥ systerapoteket sen jag kom tillbaka i början pÃ¥ juli. Tyvärr tvingar min chef mig att vara pÃ¥ hemmaplan dÃ¥ och dÃ¥ för att täcka upp vissa luncher, sÃ¥ jag började se mig om efter nytt jobb för ganska exakt en mÃ¥nad sen.

Eftersom jag aldrig i hela mitt liv skrivit en jobbansökan tidigare var det ganska läskigt, men det gick faktiskt över förväntan! Skickade ut fyra och har varit på två intervjuer vid det här laget. Fler kommer det inte bli, eftersom jag redan blivit erbjuden, och tackat ja till!, ett nytt jobb. I oktober bär det av till storstaden och det ska bli extremt kul! Nytt och spännande och ja, jag ser verkligen fram emot det!

Så småningom går flyttlasset också, men till en början har jag bestämt att jag ska pendla. Visst, det kommer ta en del tid i anspråk, men den kan jag använda till att läsa/plugga språk/vad det vara må, och så kan jag spara ihop till handpenning på en lägenhet under tiden.

Har redan börjat småkolla på lägenheter till salu, men kom snabbt till att det var ganska överväldigande och stressande att klura ut vad som var bra områden att bo på och så vidare, så därav beslutet att låta det vänta ett slag. En stor förändring i taget är väl ungefär vad jag klarar av.

posted by Saddam in (o)hälsa,jobbtjôt and have No Comments

Guess who’s back!

Tänkte jag skulle försöka ta tag i det här med bloggandet igen. Lyckas lär det väl inte göra, men försöka går alltid!

Sitter på bussen på väg till grannkommunen där jag ska rycka in och göra en välgärning på systerapoteket till mitt. De har bara en receptarie där idag och för att hen ska kunna få lunchrast har de kallat in mig. Följden blir väl troligtvis att jag inte får någon riktig lunchrast, bara. Tyvärr. Ska jobba där tills människan varit på lunch, sen hoppa på första bästa buss till mitt hemapotek och rakt in och börja jobba igen. Så finurligt är det uttänkt, nämligen.

Jag borde lära mig att kunna säga nej och inte bara ställa upp varje gång någon frågar. Borde lära mig av dem jag frågar när jag någon gång behöver byta, för det är nästan aldrig att det går. Någon gång har det funkat, det har det, men det är regel, snarare än undantag, att det inte går att lösa.

Måste sluta försöka vara Duktig och alla till lags. Visst, det är bra att vara det också, men det bör finnas en gräns, annars finns risken att en går sönder.

posted by Saddam in jobbtjôt and have No Comments

Karma’s a bitch

Apropos den där “stackars” matadoren som blev spetsad pÃ¥ ett tjurhorn häromdagen* tänkte jag att jag skulle pimpa en av de lÃ¥tar som alltid, utan undantag, fÃ¥r mig att stortjuta när jag hör dem.

Första gången jag hörde den var när jag läste franska i Bordeaux. Vår lärare brukade spela franska låtar lite då och då på lektionerna och sen fick vi försöka uttyda texterna. Det var ett riktigt smart sätt att undervisa, faktiskt, och jag upptäckte en hel del franska musiker den vägen. Just Francis Cabrel är väl i och för sig lite mittemellan att vara fransman och spanjor, om jag fattat saken rätt. Hur som!

Här är en Youtube-video av låten. Den är ju så klart på franska (här finns dock en version med engelsk textning, ifall en inte är outstanding på det språket) och innehåller en del starka bilder just på grund av ämnet.

*Läs om det här. Varning för starka bilder även där.

posted by Saddam in music, maestro!,rörliga bilder and have No Comments

Jag vill vara kär

Så där sinnessjukt störtförälskad att inget annat finns än just den andra personen; att det varken går att sova eller äta för att varje minut, varje cell i kroppen, helt uppfylls av henom. Så himlastormande kär att en inte existerar på något annat plan än i relation till denne andra människa. Så vansinnigt tokbetuttad att all rim och reson far all världens väg och det som finns utanför helt upphör att existera.

Jag är kär. Tror jag. Jag jobbar på det.

Att sluta vara kär, alltså.

För det är inget lyckat företag jag gett mig in på den här gången; det är inte tidernas kärlekssaga och det är inte Kärleken med stort K. Det är ensidigt, det är helt omöjligt och det är smått patetiskt. Det är business as usual, helt enkelt.

Jag är ju nu en gång sån att jag inte tycker om mig själv särdeles mycket och det kan ju varenda en räkna ut med lilltån att tycker en inte om sig själv, så är det fasligt mycket begärt att någon annan ska göra det.

Så nej, jag kommer nog inte få uppleva alla de där himlastormande känslorna. Cyniker som jag är så tror jag egentligen inte på Kärleken. Jag tror på sexualdrift, kemiska substanser, bekräftelsebehov, bekvämlighet och rädsla för ensamhet. Men Kärlek? Nej.

posted by Saddam in emoemo,men dööö! and have No Comments

The summer glazed our skin

Lördag igen. Veckorna går fort nu för tiden, trots att varje enskild dag mest verkar sega sig fram och aldrig ta slut. Kring sex veckor kvar till semestern nu, om jag inte är helt ute och cyklar. (Och att jag inte har stenkoll är lite smått otroligt, faktiskt. Jag brukar räkna dagar och, när det är nästan dags, timmar. Weird.)

Jobblördag idag, sen stack jag till Malmö och handlade lite. Hade tänkt shoppa upp nÃ¥gra värdecheckar jag hade pÃ¥ H&M, men hittade inte sÃ¥ mycket jag gillade, sÃ¥ det blev bara en av dem som gick Ã¥t. Kom hem med tvÃ¥ linnen (ett svart, ett blÃ¥tt med svart spetskant), ett par shorts (korta, svarta) och en kofta (blÃ¥- och vitrandig, lÃ¥ng). Rätt nöjd ändÃ¥ — alltid trevligt att ha de andra värdecheckarna kvar till ett annat tillfälle istället — och shorts och linnen var jag ute efter i vilket fall som helst. Hoppas vädret hÃ¥ller i sig ett tag till (har varit hur fint som helst idag, om en räknar bort morgonen Ã¥tminstone), för jag känner verkligen för att i princip bo i shorts hela min lediga tid.

Var även på jakt efter en ordentlig väska/box att ha all min makeup och borstar och sånt i (min samling har växt exponentiellt på senare tid), men det bidde inget av det. Har sett att de haft sånt på Åhléns förut, så jag hade gott hopp om att jag skulle hitta något behändigt där, men icke! Inte en endaste ordentlig väska hade de; bara en massa tråkiga necessärer och annat trist jag inte ville ha. Blä. Jag får söka vidare, helt enkelt!

Hittade en hel massa roliga nagellack, däremot. Dels köpte jag en ny flaska av en av mina favoritfärger som började ta slut/torka in, dels en hel massa nytt. Fick bland annat tag pÃ¥ en stor flaska vardera av bas- och topplack frÃ¥n OPI till priset av en! Kändes som lite av ett kap — är ju ändÃ¥ sÃ¥nt som gÃ¥r Ã¥t mest.

Har upptäckt att det är väldigt trevligt med nagellack, nämligen. Kunder kommenterar hela tiden vad jag har för färg för tillfället (särskilt stammisarna. Vissa av dem har till och med favoriter) och det är helt otroligt vilken blandning på folk det är som kommenterar! Unga som gamla, kvinnor som män. (Däremot är det nästan bara män som kommenterar vilken färg på läpparna jag har, haha. Då mestadels äldre herrar, dessutom. Kanske för att jag tycker om retrorött och att det minner om gamla dagar? Ingen aning, men lite kul är det!)

Skulle ju så klart helst fått tag på en rätt mörkgrön nyans också, men jag hittade ingen bra. Eller, jo, det gjorde jag, men när jag såg den hade jag glömt varför jag ville få tag på den och tyckte just då att det inte var så viktigt. Fail. Måste alltså fixa det snart, helst innan elfte juni när fotbolls-VM drar igång. Det förstår ju nämligen vem som helst att de dagar Portugal spelar tänker jag måla naglarna som Portugals flagga. Kanske inte precis in i minsta lilla detalj, men åtminstone en grovskiss. Måste ju visa till vilket lag jag gett bort mitt hjärta! xD

Bara knappa tre veckor till VM-start, förresten. Eeee! Mitt hjärta bultar redan lite snabbare än vanligt. Fotboll är så sanslöst kul! Lite besviken är jag ju klart på att min semester inte sammanfaller med VM helt och fullt. Sista dryga VM-veckan har jag ledigt, men i gruppspelet jobbar jag fortfarande. Hoppas det inte innebär att jag missar alltför många matcher. Om jag inte har helt fel ligger Sydafrika på samma tid som Sverige.

Okej, fan, fan, FAN! Kollade precis upp det där och som det ser ut kommer jag missa alla Portugals gruppspelsmatcher, utom den sista. Det är inte rättvist! Särskilt som det inte är säkert att TV ens kommer sända den matchen i en kanal jag har. När det var EM sist var Portugal klara för kvart när sista gruppspelsmatchen sändes, så trots att det var sagt att den skulle sändas i TV4, ändrades TV-tablån så den andra matchen i samma grupp sändes i stället. Jäkla sätt. Pfah.

posted by Saddam in fotboll,jobbtjôt,pengabränning and have No Comments

You’ve got to dance little liar

Ärlighet varar längst, heter det ju, och det ligger helt klart något i det. Ibland önskar jag bara att jag kunde ljuga lite mer, lite längre, för mig själv.

Det är som inte samma sak att ljuga för sig själv, som att ljuga för någon annan. Den enda som riskerar att bli ledsen och sårad när sanningen kommer fram är en själv, och det känns det som att jag kan ta, särskilt som det inte är lögnen i sig som ställer till det.

Ja, alltsÃ¥, eller… Jag vaknade till lite idag, tror jag. NÃ¥got var det i alla fall som gjorde att jag insÃ¥g ett par saker, och nu fÃ¥r jag stÃ¥ mitt kast för att jag lyckades blÃ¥ljuga för mig själv tidigare. It’s a bit shit, innit?

Tror det är dags att gå upp lite i styrka med medicineringen. Har legat rätt lågt ett tag nu och när det är körigt på jobbet, som det är för tillfället, blir jag alltid extra känslig för minsta motgång, så då behöver jag extra draghjälp tills det blir lättare igen. För att jag inte ska klappa ihop totalt, alltså. Jag börjar känna mig själv rätt bra numer. Bättre än förut, åtminstone.

Vad annat nytt? Jo, jag har bestämt mig för att lägga av med socker igen. Får se hur länge det varar, men jag ska göra mitt bästa för att det ska fungera. Har även tagit mig i kragen igen vad gäller övrigt kostrelaterat, och det börjar märkas. Kan jag bara få tummen ur och börja springa igen så kommer jag må mycket bättre. Konstigt hur något som är så uppenbart ändock kan vara så förbaskat svårt att faktiskt göra.

Oh well, jag är i alla fall snygg.

posted by Saddam in (o)hälsa,emoemo,men dööö! and have No Comments

Would you like to go on a date with me?

Skulle kunna skriva en lång harang om hur mycket det varit att göra på jobbet på sistone (240 registrerade rader i fredags, ingen fikarast och en kvarts lunch) och hur mycket jag stör mig på både det ena och det andra, men istället tänkte jag att jag skulle prata om något helt annat, nämligen dejting.

Det är fasligt intressant, you see. Vissa människor tycker att en bara kan dejta en person åt gången, andra är mer av åsikten att det inte är så noga hur många en dejtar samtidigt. Själv hör jag till den senare gruppen och det på grund av att jag i grund och botten ser dejting som ett verktyg för att lära känna en annan människa och få någon slags uppfattning om hen är vettig och tilltalande, inte (som ofta verkar vara fallet med människor ur första gruppen) som ett förhållande i sig.

För en så pass socialt inkompetent person som jag själv är dejting ett fasligt bra redskap, av den enkla anledningen att det är rätt givet vad det hela handlar om och en alltså inte behöver undra som annars kan vara fallet (till exempel om en lär känna någon via gemensamma vänner eller intressen). Det finns också ett givet format för hur det ska gå till, även om det så klart är öppet för viss variation även här. På det stora hela är det dock satans mycket lättare att veta hur en ska förhålla sig till den andra människan.

Varför just nätdejting? Varför inte? ;D Skämt åsido, med tanke på att jag i princip lever resten av mitt liv i något slags uppkopplat läge, är det inte särskilt konstigt att jag valt just den vägen att träffa folk jag eventuellt har ett romantiskt intresse av. Nätet har, sen jag gick i nian, varit min huvudkälla till nya bekantskaper på vänskapsfronten, så det vore konstigt om jag helt plötsligt skulle överge det till förmån för något annat.

Klart att jag har rÃ¥kat ut för riktiga bottennapp, men jag har ocksÃ¥ träffat en hel del människor jag nu räknar som goda vänner, även om det inte funkat pÃ¥ det andra planet oss emellan. För nej, jag har inte träffat Hen med stort H än (om jag nu alls tror pÃ¥ “The One”… Det är dock ett ämne för en annan dag). Gör det mig nÃ¥got? Nej, inte särdeles. Jag ser helt enkelt hela dejtingprocessen som ett ypperligt tillfälle att öva upp mina bedrövliga social skills. Det kan nämligen behövas.

posted by Saddam in allt och inget,social butterfly and have Comments (5)

Stockholm i mitt hjärta (eller nåt)

Lite foton från min Stockholmsvistelse förra helgen. Eller, ja, ganska många egentligen. Rentav ett litet picspam.

(P.S. När det vankas picspam tycker jag extra mycket om kommentarer… ;D)

posted by Saddam in resa,stillbilder and have Comments (4)